Hundliv på Revären´s

Vår älskade blondin, vår underbara Elvira Madigan finns inte kvar hos oss.💔

Hon blev bara 6,5 år och i nästan 4 av dom åren ägde vi henne.

Gud så saknad denna lilla toka är.

Hennes idé att bära in strumpor, tofflor och skor till sin hundbädd,

eller "ramla omkull" när man blåste på henne.

Bästa tiden på året enligt henne var när det fanns blåbär, snappade åt sig i farten när man gick och stanande man var lyckan total.

Hon var Bettans bästis, och Toya brukade ligga och tvätta henne i ansiktet som den mamma Toya är.

Efter operationen mådde hon bra i 4 dagar, sen började hon kräkas och pinka inne.

Efter kontakt med veterinären så slutade vi med smärtstillande och gick över till skonkost.

Tyvärr vart hon inte bättre så det vart återbesök, där konstaterades det att hon var gul i såväl ögonvitorna som tandköttet, levern gjorde inte sitt jobb, alla slaggprodukter som ska gå ut via urin och avföring  var kvar.   

Remiss direkt till större sjukhus, där hamnade hon på intensiven, hon kopplades in på dropp och mådde lite bättre, ultraljudskoll på lever och galla som såg ok ut.

fick flytta till vanlig avdelning under natten, men på morgonen var hon sämre igen, då kom även kramperna, tillbaka på IVA igen.

hon fick kramplösande, smärtstillande, antibiotika och dropp, men visade ingen bättring.

Hon led.

Veterinären höll med om att låta henne somna in.

Detta hemska beslut som skär som knivar genom kroppen, tårar som aldrig tar slut.😭

Men hon slipper lida iallafall.

Bettan letar efter sin kompis, tittar i hennes hundbädd som står bredvid husses säng.