smärta
Min älskade underbara Smula finns inte mer, min lilla sockersmula, min stjärna,
det känns som om mitt hjärta slits sönder, vi fick hastigt åka in med henne till djursjukhuset i fredags och i lördags fick hon somna in, faan det gör så jävla ont,
och det är bara 2 veckor sen som våran härliga Maja lämnade jordelivet,
Livet må så var en underbar gåva men också en förbaskat stor sorg.
I torsdags flyttade Quittra till sitt nya hem, tror hon kommer att stormtrivas där, mycket pyssel o kel.
I fredagsmorse kom våra fodervärdar och hämtade Kajsa, hon bor inte så långt bort, i Rönninge så vi kan ses ofta.
Så nu är det väldigt tomt här hemma, 3 tikar o 3 hanar kvar,
får hoppas att Norpan med sina snart 13 år fyllda håller ett tag till, för nu orkar jag inte ta mer.
En natt kvar o jobba, sen semester 3 veckor.
Jag beklagar... aldrig lätt eller skoj att behöva ta dessa beslut,men vi är skyldiga våra hjärtan att ha ett bra liv & att ta det beslut som krävs då det är dags...
Har nyligen mist familjens Hero,men tuffast var 2008 då jag miste Balder & Albin inom loppet av ett halvår. Kram Jennie
Så tråkigt för er, det är alltid jobbiga stunder när man minster de små liven. Kasper och jag tänker på er.
Kasper mår alldeles utmärkt och har funnit sig väl till rätta här. Det är fart i killen!! Tack för vi köpa detta lilla yrväder. Skickar snart lite bilder.
Ann-Christin och Kasper
Usch vad trist:( Men man får tänka på alla underbara stunder man fick tillsammans:) Vi får njuta av den tid vi får ha våra underbara hundar:)
Är dock övertygad om att Kajsa hittat rätt:) Ska bli spännande att följa dom...
Ha det gott, Kram från Marie & Sheltieligan
